framtiden

oj vad bajsig jag blev. aja får skriva snabbt.
har två saker att säga.
1: idag på praktiken, i fikarummet, så småsnackades det som vanligt. chef och biträdande chef pratade om kläder och vad dom skulle ha på sig på något möte, blablablabla. biträdandechefen sa att det var onödigt att köpa nåt visst plagg till bara den dagen, för hon skulle inte använda det igen. chefen sa att - men vadå du kan ha den till det och det och det blablabla. biträdandechefen sa - neeej jag kommer inte använda den, jag klär aldrig upp mig, jag går nästan aldrig bort. jag orkar inte och hinner inte, jag slänger mig på soffan direkt när jag kommer hem och om telefonen ringer håller jag på att spy!!
är det så jag vill leva mitt liv? nej. jag vill aldrig att mitt jobb ska vara mitt liv.
jag vill ha JOBB här ---------- och PRIVATLIV här borta.
alltför många människor stressar ihjäl sig. det är synd. man missar the point med livet känner jag lite.
jag vill alltid att det ska finnas plats för impulser och spontana äventyr i mitt liv.... är jag naiv eller..... det är väl inte så mycket begärt?

2. om jag någonsin mot förmodan skulle hitta någon som jag vill gifta mig med - jag hoppas iallafall att jag kommer hitta någon som jag inte tröttnar på, vilket jag inte ännu har åstadkommit att inte göra - så ska denne man aldrig någonsin ta för givet att jag ska laga mat och tvätta åt honom, och hålla reda på hans grejer.
varför gör dom flesta kvinnor så? för att dom inte pallar tjata? för att dom tycker det är kul? för att dom är vana? för att männen är cp?

skogen är fin