allt som är ditt

att vara eller inte vara vuxen?
är det bara jag som ibland känner mig som en äppelpaj som kommit ut förtidigt från ugnen?
ibland tror jag det. när folk säger; "du är inte ensam med hur du känner" känner jag att jag visst är det.
om jag inte är ensam varför finns det inte någon som säger något. folk är alltid så glada. folk fortsätter i sitt ekorrhjul hur hjärtat än mår.
 jag är bara kritisk till människor. dom ljuger oftast också. jag är glad. gladast när jag vet att mina vänner inte ljuger, glad när jag får vara för mig själv när jag vill det. glad när jag får vara jag.
men det som bekymrar mig är varför är det bara jag som inte vet vad jag vill göra med mitt liv?
alla jag känner vet, har vetat det redan innan dom blev födda. nästan. det känns så i alla fall.
nåja. jag och mamma ska se "allt som är ditt" på onsdag. ser fram emot det mycket. jag gillar att gå på teater.
läs mer om den HÄR!
och igår var jag och mamma på second hand runda i bygden jag hittade en jätte fin blus, något man har på benen( jag vet inte vad det heter men jag ska fota dom och visa), jag fann även fina knappar, och halsband. allt för 85 kr. och tanten sa att jag var bra på att fynda! jag har färgat håret. 

så att livet inte tar dig ner i de mörkaste vatten

"varför ska man tänka på någon annan än sig själv? ego."

i slutändan är vi lika egoistiska som djur.

"Älskling, jag har hittat in från mörkret

det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
En ny start, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för
finns fortfarande kvar
Allting har förändrats
men jag känner likadant"

bangabangbangmmmm

sliter med mitt arbete i skolan. jag har tagit på mig en massa, men bara för att jag verkligen vill. vi jobbar med miljökatastrofer i grupp och varje grupp ska göra ett stort kollage med fakta om sin miljökatastrof. självklart övertalade jag min grupp att jobba med köttindustrin.... miljöproblem i köttindustrin. det finns en hel del får jag säga. därför har det varit svårt att hålla sig inom någon slags ram. jag svävar ut och fördjupar mig i tusentals veganböcker, klimatfakta osv. det är kul men frustrerande samtidigt, men det är det ju ändå alltid så det är ingen skillnad, bara att man får det aningen mer svart på vitt när man läser om det varje dag i flera timmar.

för övrigt susade nyheterna på radion förbi mig häromdagen. tydligen ska norge inskaffa något speciellt anti-terror-system på sina universitet.
inga iranier får studera i norge, eller kommer få studera. vet inte om det har gått igenom, vad jag minns var det bara ett förslag hitintills. de vill inte ha just iranier i norge på sina universitet pga att då kan de få lärdom om och tillverka bomber..
???????????????????????????????????????????????????????????
=?=?=?)?=?=)*^^"!^"^¤^&^%&¤%%*¤&&>!#¤%#¤%&$€{{}\}]\(=()
alla muslimer, araber är alltså terrorister och vill bomba allt som de ser? deras livsuppgift är alltså att göra en så stor bomb som möjligt?
vända ryggen åt ett helt folk? vad händer sen?? har så jävla mycket att skriva om detta men tyvärr så ska jag åka och jobba. men asså vafaaan, säger som dom ofta säger i morgonpasset:
vad är det för fel på folk!?

idag funderar jag på om jag kanske ska gör en profil på en dejting sida. så jag kan hitta en man så att min vän samhället blir nöjd. då slipper det ju ge mig böcker om hur singlar ska laga mat. det slipper också att titta på mig så medlidande när jag tar en fika själv.

ikväll funderar jag på om man kan skära bort vissa delar från hjärnan. man kanske slapp tänka på jobbiga saker då.

visle i pannkakan

och jag har en mapp på datorn. som heter gött snack av någon anledning? i alla fall sparar jag där inspirerade bilder.
det är inte alla jag vet vart dom kommer ifrån. jag ska bli bättre på det.


kommer ihåg när jag satt på bussen hit. med allt som var mitt nedpackat i väskor och kassar. jag kände lättnad. att handla tvättmedel skulle få mig att känna mig självständig.
jag hatar att handla. jag hatar att tvätta. mest av allt är jag rädd för att somna om dörren är olåst.
jag vill vara här samtidigt som jag vill åka tillbaka med mina väskor och allt som är mitt.
jag vill absolut inte åka tillbaka med mina väskor och allt som är mitt.
jag vill vara här och tvätta och handla ost och mjölk.


februari får mig att gå i tusen bitar.

Q

we don't want to get in line

det är inte nyttigt att gå runt och ha dåligt samvete, ont i magen, bli äten inifrån.
jag har det för lite allt möjligt. det fräter. har dåligt samvete för att jag inte är den vän jag vill vara,
vill räcka till. vill ge hela mig. vill vara överallt samtidigt.
jag får dåligt samvete för att det känns som jag bara tänker på mig själv.
jag är kär och har dåligt samvete över det.
för att jag är så in i helvetes rädd för att glömma bort mina vänner mitt i kärlekens dimma........
det får mig att vilja gråta.
för att jag mår så bra och är så glad. det ger mig dåligt samvete. för att inte alla får uppleva kärleken,
när min vän har blivit sårad och trampad på hjärtat.... så får jag så dåligt samvete att jag vill spy..
för att någon bryr sig om mig och vill mig väl.
jag känner inte att jag är den som borde få kärlek,
det finns andra som förtjänar det bättre.
varfår detta frätande samvete...
jag vill vara den bästa vän man kan ha. men det känns inte som att jag är det.
ibland känner jag mig som den uslaste vännen i världen.
fastän jag vill ge hela mig,
jag vill ge hela mig.