varför tycker jag att det finns så många människor som beter sig fel.
Det stör mig så oerhört när människor puttas och slåss för att komma över det brinnande bron först. istället tycker jag att fler borde tänka på att "om jag försöker få alla att gå här samlade och lugna kanske vi alla kan komma över bron tillsammans" jag hoppas ni förstår min metafor. sluta helt enkelt att bara tänka på ditt egna liv. även om det inte häger på liv eller död, så kanske det handlar om vänner familj och framtid. putta inte in andra i hörn för att själva få större plats att dansa på.
sen när du har dansat dig trött så har de andra tröttnat och gått hem.
Jag säger inte att jag är guds bästa barn, jag säger inte att man aldrig får tänka på sig själv. Men man måste tänka utanför sin egna bubbla. tillsist kommer bubblan att torka ut här och var och det bildas små sprickor på den, igenom sprickorna kommer det att sippra in gift. gift som förstör allt det där fina i din egna låtsas värld. vi alla vet det. vi har alla hört det. livet är inte en dans på rosor.
jag kanske är negativ. jag kanske anses vara en tråkig jävla surkärring. låt gå. jag vill bara att alla ska tänka längre än deras små jävla näsor. jag kan faktiskt säga att jag gör det! ja.
"
jag älskar dig, Julia, sade han.
Av den meningen gjorde Simon en tjock träbjälke i ladan och slog ett rep om den. Han formade en snara av de vackraste orden bland människorna i världen och hängde sig i den. Andra män och kvinnor hade valt att dö av sorg smärta och vilset sinne.
Vad dog Simon av?
Han dog av brustet hjärta och olycklig kärlek. Det fanns så många namn på den åkomman. De orden skrev Julia i en särskild bok som hon inte visade för någon, knappast för sig själv."
ur hjärtat som vapen av björn ranelid. boken jag läste ut i natt. finafina.
