jag är i kläm. jag är din sämsta vän.

Att var ung och att ha kompisar. Det borde vara bra. Det känns som att det är svårare att vara tjej, ung och att ha vänner av samma kön. (eftersom jag inte har provat att vara man så känns det så. Och eftersom jag aldrig har hört talas om problem på samma sätt mellan män som det är mellan kvinnor.) Det kan komma de tillfällena då man kommer i kläm. Mellan vännerna. Det känns som en typisk tjej grej. Att bli ovän och sen inte kunna reda ut, prata och umgås med varandra.

Jag vet att det finns människor man inte kan vara vän med, men jag känner ändå att det borde kunna gå och vika sig lite.

Jag tycker inte att man kan gå med ryggen rak, om man inte kan stå för sitt misstag. Och om man inte kan stå för sitt misstag kan man väl inte fortsätta och köra sin egna lilla väg och fortsätta för till sist kommer det vara en stor sten på vägen och man måste köra tillbaka.

Min tanke med detta är då att stryka under att det finns ingen mening med att ta genvägar bara för man ha sin stolthet att tänka på. Ibland tror jag att man måste sänka den ett par meter.

Tänka; se vad vi har gjort. istället för. se vad du har gjort. se vad jag har gjort.

Ibland är man fler om ett misstag.

Eller så kanske vi kan slåss om det. för jag ska aldrig bli som ni.

/Q