A

tvåsamheten...
är det exakt så det ska vara?
vissa lever i relationsanarki.
det verkar väldigt mycket enklare! men går det att ha det så alltid? blir man inte någon gång insainly in love och vill ha den personen bara precis för sig själv och inte dela med sig?
relationsanarki är alltså när man inte binder sig till någon särskild utan är förälskad i alla sina vänner! låter det inte mysigt? ett stort kärlekskollektiv lixom! inom detta kärlekskollektiv så gör man sina egna överenskommelser om vad som är okej osv. relationsanarkisters synsätt och levnadsvis beskrivs ofta som obegränsade relationer.
man gör ingen skillnad på vänner eller kärlek och ordet pojkvän/flickvän används absolut inte.
svartsjuka skulle ju inte få förekomma överhuvudtaget, det skulle ju inte funka.
men jag tycker det låter som en bra deal. men jag är osäker på om det skulle funka i dagens samhälle. det låter lite mer som en drömvärld eller som att det kommer direkt från hippietiden på 60-70-talet.
men varför hänger alla upp sig så på att vara TVÅ? nästan alla par har det ju ändå struligt!
om jag var relationsanarkist så vet jag inte hur jag hade hanterat det. för jag har faktiskt ett behov av att känna mig speciell, och lite som den enda, och det hade man ju inte gjort om alla var jämställda till alla och man var kär i många och låg med olika.
jag tycker ändå att det verkar som en jävligt bra grej :)
/x