känner jag mig sentimental
vill bara krypa i hop i mammas famn
och gråta tills jag blir tom
lika tom som din gata blir på natten
kanske några enstaka själar som virrar omkring
utan mål i nattens, ibland, oändliga mörker.
jag vet inte varför.
kanske för att snart kastas jag ut i världen
på mina egna ben som ibland känns alldeles försvaga att kunna stå på.
viskar tyst till mig själv;
jag ska aldrig glömma vilka jag älskar och vart jag kommer ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar