ok. jag är den som sist på jorden som skulle erkänna att jag vill ha nån att vakna bredvid. jag leker sååå självständig. ligger med killar och säger att jag skiter i vilket och att jag inte tror på kärleken, är lycklig att jag inte har nån att bry mig om, vill vara fri som en fågel, att jag suger på förhållanden och att vara trogen, har testat och det gick mest åt helvete, osv osv!
och det är rättså sant också. jag är ganska ego, har svårt för att visa känslor, har ett jävla temperament, är allmänt psykotisk lite då och då, har svårt att respektera en annan person i ett förhållande, lever för dagen lite för mycket och tänker inte på konsekvenserna. kan fortsätta i evigheter.
men; det hade ju fan varit as..kalas... att koschamoscha med nån en såndär jävla söndagskväll! nån som är tillräckligt cool. och som typ drar ner mig på jorden litegrann. som är tillräckligt tuff och kan sätta mig på plats när jag får psykbryt, men som ändå låter mig vara sådär fri som jag behöver. och nån som är jävligt självständig, trygg, har passion för nått, men som ändå är sårbar och behöver min värme.
nu har jag erkänt, nu är det offentligt, inte för att ni vet vem jag är gudskelov, men ändå. jag har erkänt det för mig själv också.
ps. fan vad vädret är fint & snart sitter min tatuering på armen och jag längtar sönder, ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar