det är inte nyttigt att gå runt och ha dåligt samvete, ont i magen, bli äten inifrån.
jag har det för lite allt möjligt. det fräter. har dåligt samvete för att jag inte är den vän jag vill vara,
vill räcka till. vill ge hela mig. vill vara överallt samtidigt.
jag får dåligt samvete för att det känns som jag bara tänker på mig själv.
jag är kär och har dåligt samvete över det.
för att jag är så in i helvetes rädd för att glömma bort mina vänner mitt i kärlekens dimma........
det får mig att vilja gråta.
för att jag mår så bra och är så glad. det ger mig dåligt samvete. för att inte alla får uppleva kärleken,
när min vän har blivit sårad och trampad på hjärtat.... så får jag så dåligt samvete att jag vill spy..
för att någon bryr sig om mig och vill mig väl.
jag känner inte att jag är den som borde få kärlek,
det finns andra som förtjänar det bättre.
varfår detta frätande samvete...
jag vill vara den bästa vän man kan ha. men det känns inte som att jag är det.
ibland känner jag mig som den uslaste vännen i världen.
fastän jag vill ge hela mig,
jag vill ge hela mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar