magiskt

igår satt jag i min säng och åt tofuglass med chokladsmak (magisk glass, det är chokladsås i!).

jag tänkte att, jag sätter på tvn, det var så längesen. tack tack övre makter för att jag gjorde det. på ettan var det dokumentär om 1971 års musik. det var så häftigt, jag blev förförd av musiken.

don mclean sjöng american pie. inte visste jag den låtens historia. han vägrar att berätta vad han sjunger om och varför texten är som den är. det har varit många olika spekulationer hit och dit men han tänker inte beskriva texten i detalj säger han, för då förlorar låten sin magi, hela sitt syfte.

allt har en historia bakom sig, inte minst musik och låttexter! det är så vackert!

tydligen sänder dom ett år varje lördag, alltså nästa lördag 1972. jag får inte missa nästa ansnitt, lördag 21.00. det handlar om den politiska musiken som kom mer och mer. bla handlar det om john lennon som jag är jävligt intresserad av att veta mer om. mikael wihje ska vara med och kommentera.

samtidigt på tvåan så var det två dokumentärer i rad med fantastiska anita o'day! hennes jazzuppträdanden är helt utom denna värld. helt magiskt.

jag önskar att jag kunde skutta tillbaka till den tiden, sitta på en rökig bar mitt i new york där anita står och sjunger och improviserar lite på en liten scen, med en sellospelande man bakom sig. man hör varje detalj i hennes känsliga ljusa röst. jag röker cigarett efter cigarett och dricker vitt vin. utomhus är det ruggigt och regnigt. gästerna som droppar in då och då, skakar av sina paraplyn och fixar till frisyren som förstörts lite av regnet.

folk pratar med varandra, har trevligt, men ingen är högljudd. alla vill höra på anita. man har ögonen klistrade på henne medan man pratar. hon skrattar och frågar publiken vilken låt dom vill höra. när någon har önskat så pratar hon med mannen med sellon, frågar om han kan låten, han säger att han ska försöka. och dom improviserar tillsammans och det blir bara mer magiskt.

detta är fina anita o'day, hon är något av en legendarisk amerikansk jazzsångerska från 40-50-60-talet.

hon kallades "the jezebel of jazz" pga sitt alkohol -och heroinmissbruk.