vi tror vi är så jävla betydelsefulla, vi människor. det enda vi egentligen är här för, är för samma anledning som djurens. tror jag! självklart så har vi förändrats efter tusentals/miljontals år på jorden. men vi vill hitta kärlek, vi vill leva i flock, vi vill ha en familj. även om det inte är en vanlig familj utan kanske bara en grupp vänner, det spelar ingen roll. men jag tror att det enda vi egentligen vill är att öppna våra hjärtan och bli mottagna i någon annans hjärta, få känna närhet. jag brukade vara precis tvärtom. min värsta tänkbara mardröm var att bli kär! det var det äckligaste, slibbigaste, läskigaste jag kunde komma på. när jag nu ser detta i min vän så blir jag lite bekymrad, men ändå inte, eftersom jag vet att hon kommer att komma över det någon dag. men jag hoppas att det inte tar alltför lång tid. hon är så rädd för att för en enda millisekund visa sitt intresse för någon, och så fort någon visar att han vill mer än bara hångla och knulla så får hon panik. precis som jag, innan! och faktiskt, det ääär inte så farligt att öppna hjärtat sitt. det är klart det måste kännas rätt, men om man inte låter sig själv känna efter så får man ju inte veta.
/X
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar